Nov 282012
 

Regi: Daniel Monzón

Manus: Jorge Guerricaechevarría & Daniel Monzón efter en novell av Francisco Pérez Gandul

Speltid: 113 min

I rollerna: Luis Tosar, Alberto Ammann, Antonio Resines, Marta Etura, Carlos Bardem m.fl.

Fängelsefilmer är inte direkt någon ny genre och den har mjölkats ganska hårt genom åren framförallt av amerikaner som tycks älska historier om fängelsets grymheter och den oskyldigt dömde fången som skall försöka överleva innanför murarna. Här är åter en fängelsefilm fast med nationalitet Spanien, och en lite mer speciell sådan.

Juan Oliver (Alberto Ammann) är en fängelsevakt och blivande far som dagen före första dagen på nya jobbet på ett högriskfängelse bestämmer sig för att göra ett gott intryck på sina kollegor och helt enkelt börja en dag tidigare i introducerande syfte. Under rundturen inträffar en olycka som knockar Juan medvetslös samtidigt som ett upplopp lett av den hotfulle och skoningslöse Malamadre (Luis Tosar) bryter ut. Juans kollegor flyr och lämnar honom åt sitt öde i den dystra cellen med nummer 211. När Juan återfår medvetandet kontrolleras fängelset av fångarna och Juan måste nu låtsas vara en nyanländ fånge för att överleva.

Juans rollspel leder honom snart till en ofrivilligt ledande roll i upploppet tillsammans med Malamadre samtidigt som allämnheten börjar undra vad som försigår innanför murarna och det politiska spelet i kulisserna börjar att haverera när baskiska terrorister blandas in.

Spansk genrefilm som bryter sig ut på den bredare marknaden i kamp mot Hollywoodmaskinen är det sällan man blir besviken på. Spanjorerna står bl.a. bakom några av de mer minnesvärda skräckisarna på senare tid (Rec-serien t.ex.) som Hollywood förstås inte kunde hålla sina ”remake” fingrar ifrån. Det är ofta mycket välgjorda, välspelade och spännande filmer (kvalite före kvantitet) och Cell 211 är inget undantag (inte heller gällande Hollywoods nyinspelningsmaskin vad det verkar).

Historien är originell för att vara fängelsefilm med tanke på dess händelseutveckling och det är full fart från första till sista rutan med en ständigt påtaglig spänning. Den spänning som är i centrum ligger i det faktum att de livsfarliga fångarna när som helst kan upptäcka Juans riktiga identitet och detta gör nästan varje scen till en nagelbitare.

Karaktärerna är välspelade ända ut i fingertopparna, allt ifrån de övervåldsbrukande vakterna till de stenhårda, brutala och tatuerade fångarna med en bländande Luis Tosar i en utav huvudrollerna. Samspelet mellan Tosar och Ammann är filmens motor och blir både intressant och gripande ju längre filmen går.

Filmens manus innehåller dock några små episoder som kunde strukits för den mer filmiska känslan då det känns som den försöker slänga in ganska otrovärdiga gimmicks som det egentligen inte är någon mening med. Det gäller 3-4 små tillbakablickar och framåtblickar som helt enkelt inte behövdes och kunde gåtts runt då de förvirrar mer än de ger en bättre klarhet. Jag är heller inte helt 100 på fångarnas plan som involverar baskiska terrorister då jag tyvärr inte är alltför insatt i just den politiken och konflikten.

Hur som helst så fyller Cell 211 sitt syfte med råge och mer därtill. Det är en mycket bra fängelsefilm som innehåller alla ingredienser en fängelsefilm skall innehålla men som samtidigt vågar ta risker med en del nya grepp och en mer ovanlig händelseutveckling iochmed Ammanns karaktär vilket gör att den står ut ifrån mängden. Det kanske inte är helt perfekt men det är väldigt sevärt, spännande och otroligt välspelat från samtliga inblandade. En stabil fyra.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: