Jun 152012
 

Regi: Jesse Dylan

Manus: Adam Herz

Speltid: 96 min

I rollerna: Jason Biggs, Alyson Hannigan, Seann William Scott, Eugene Levy, Eddie Kaye Thomas, Thomas Ian Nicholas, January Jones, Fred Willard m.fl.

Så var de tillbaka en sista gång innan den sista gången och precis som undertiteln säger så vankas det denna gången för bröllop med allt vad det innebär.

Jim och Michelle (Biggs & Hannigan) har bestämt sig för att knyta äktenskapliga band och bjuder därmed in till fest för sina släktingar och vänner. Båda är de överens om att Stifler (Scott) inte skall bjudas in men han är inte sen med att bjuda in sig själv och börja både stjälpa och hjälpa paret samt börjar tävla med Finch (Kaye Thomas) om Michelles lillasyster (January Jones). Vid sidan av detta försöker Jim att imponera på Michelles föräldrar (Fred Ward & Deborah Rush) som han inte helt har fullt förtroende ifrån. Lägg därtill in svensexor, jakt på brudklänningar, borttappade vigselringar, och idel missöden med andra bröllopsateraljer så har ni både en kul och trevlig tredje bit av den amerikanska pajen som här fortsätter att roa på samma sätt som de två tidigare delarna.

Den tredje delen av American Pie är i sina stunder precis lika kul och pinsam som sina två föregångare och öser på med mycket plumpa skämt involverandes kroppsvätskor, bajs, prutt, sex och homoskämt. Vissa episoder dras dock ut till den milda grad att det är nära att det går till överdrift. Detta är ett problem gällande uppföljare och som del 2 led av litegrann. Visserligen är det kul men inte på samma charmiga sätt som del 1 i serien. Karaktärerna är äldre men ibland undrar man lite hur det står till i huvudet på dem samt hur långt manusförfattaren Herz har tänkt låta dem gå. Dessutom så har majoriteten av karaktärerna återigen fått stå tillbaka till fördel för mer sketchartade scener och man sitter och saknar en finess i vad som känns som ett ganska blajigt manus.

En hel del av originalkaraktärerna får som sagt stå tillbaka och några är t.o.m. inte med alls. Dock känns det inte som om de hade tillfört något speciellt ändå ifall de nu hade fått plats i filmen. Det som filmen däremot fokuserar på är Stifler som mer eller mindre har huvudrollen i filmen på gott och ont. Seann William Scotts karaktär ligger hela tiden på gränsen till vad man klarar av att uthärda utav denna karaktär men till hans fördel så har han iallfall mest att jobba med. Kanske filmen hade blivit lite vassare om man byggt lite mer runt övriga karaktärer men jag antar att filmmakarna ville smida medans järnet fortfarande var ljummet och inte låta allt för mycket tid gå till den delen utav manusarbetet.

Sean William Scott själ showen på gott och ont

Just detta är det som gör American Pie 3 underlägsen del 1 i serien. Att den ligger på samma goda nivå som del 2 är det däremot inget snack om. Det är fortfarande klart kul och sevärt trots att jag hade önskat mer av bl.a. Biggs och Levy än Willam Scott och…Willam Scott. För om man skall sumera filmen i ett ord så blir det just ”Stifler”, på gott och ont.

American Pie – The Wedding förlitar sig nästan helt och hållet på Sean Willam Scotts karaktär Stifler istället för att ge övriga karaktärer lite mer att göra. Humorn sträcker sig inte längre än att Stifler på ett eller annat sätt har ett finger med i spelet och det blir både kul men även lite för mycket till viss del. Filmen är varken bättre eller sämre än sin föregångare i serien men i sitt försök att toppa del 1 lyckas den inte på långa vägar då större delen av charmen hos övriga karaktärer helt enkelt inte finns där för att manuset inte låter den göra det. Betygstrean lyser dock ändå tack vare enskilda scener där man, precis som i övriga filmer nästan ligger dubbelvikt av skratt, vilket i slutändan ändå är huvudsaken.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: